Et brus fra øst

Osslers «Ett Brus» er kåret til årets svenske album her i ABC Nyheter. Foto: Lennart Persson
Osslers «Ett Brus» er kåret til årets svenske album her i ABC Nyheter. Foto: Lennart Persson
Artikkelen fortsetter under annonsen

<pLennart Persson har pratet med Ossler, mannen bak Sveriges kanskje beste album i år.</p

Denne artikkelen er over ett år gammel og kan innholde utdatert informasjon

Artikkelen fortsetter under annonsen

Ett helt stimm av recensenter har öst beröm över honom.

Många har kallat «Ett Brus» en av årets bästa svenska plattor.

Och när redaktör Amundsen och jag skulle utse våra svenska favoritplattor årgång 2008 så visade det sig att vi båda hade just Pelle Ossler och hans «Ett Brus» allra överst på våra listor.

Upphöjelsen i svensk media har varit total.

Nu önskar Ossler bara att vanliga skivköpare ska nå fram till hans skiva också. Man kan som bekant inte betala hyran med bra recensioner.

Samtidigt inser han att hans musik kanske inte precis stryker radiopubliken medhårs. Musiken är strävt upprorisk, texterna mörka betraktelser över vår samtid.

Vågar göra det

Han stirrar rakt i in i mörkret. Kanske för att förstå, kanske för att han inte kan låta bli. Och han vågar göra det, han är inte rädd för att ta sig in i sprickorna mellan bloggdrottningarna och idrottshysterin, mellan Botox-karusellen och TV-nöjenas falska lördagsmys. Det som är det verkliga, obevekligt framskridande livet. Där kärleken, omtanken, solidariteten är varor det är konstant, provocerande brist på.

Artikkelen fortsetter under annonsen
Artikkelen fortsetter under annonsen

Foto: promoFoto: promo

- När jag tittar på samhället, hur folk lever sina liv, vad folk gör, så verkar det så fullständigt tomt. Men det egentliga varandet försiggår i djupare skikt, och där finns ingen logik, i varje fall ingen logik som vårt förstånd fattar. Det är på ett djupare och kanske sannare plan. Jag tror att all konst är en länk mellan dom här skikten.

Artikkelen fortsetter under annonsen
Artikkelen fortsetter under annonsen

Själv har han alltid sett sig som en «outsider». Men han betonar i nästa andetag att han är «en alldeles vanlig, alldeles okomplicerad människa». Tro det den som vill.

- Möjligen har jag alltid burit på, kämpat mot, en känsla av att stå utanför. Av att alltid behöva ta mig in för att få vara med...

Vi närmar oss kanske en sanning, eller en bärande personbeskrivning.

- Min 45-åriga livserfarenhet säger mig att tillvaron är ett gungfly, att varje människa en potentiell mördare och sadist. I varje ögonblick hotar djup tragik, ingenting är riktigt sant och det ända man kan vara riktigt säker på är att man en dag kommer att dö ensam. Vet man det känns det underligt att göra feel good-musik. Dom som sysslar med det är antingen korkade eller så stoppar dom huvudet i sanden.

Artikkelen fortsetter under annonsen

- Människans utveckling och historia är kantad av fasa - och så kommer det att fortsätta tills vi utplånat oss själva. Det är ingen dystopi utan realitet. Och i förhållande till det blir min musik ändå rätt så uppåt, eller hur?

- Jag har hur som helst aldrig stått ut med glada, soliga låtar. Jag tror inte på dem, det är som att de förolämpar min intelligens.

Ett famlande i mörkret

- Min musik är snarare ett famlande i mörkret, efter något att hålla sig i, när allt är kallt och stenhårt. «Betraktaren» i låtarna är ju ganska skör, han är ömtålig i den verklighet där människovärdet ständigt devalveras.

Artikkelen fortsetter under annonsen

Men när allt är bortskalat ska det förhoppningsvis finnas något där att hålla sig i, något som ger en gnutta hopp. Och det är långt ifrån så att han anstränger sig för att göra musik som människor uppfattar som tvär eller motsträvig.

Artikkelen fortsetter under annonsen

- Det blir som det blir. Jag gör helt enkelt den sortens musik som jag själv skulle vilja höra. Musik som tillför något i människors liv, inte bara brusar i bakgrunden. Musik som gör dem nyfikna på annat i musiken och i samhället, som öppnar upp deras värld.

«Ett Brus»«Ett Brus»

- Jag skulle vilja att mina lyssnare känner att de får något att gå och gnaga på, något som föder nya tankar, som i sin tur får dem att vilja gå vidare till andra saker. Det är så mycket av dagens musik som är rena återvändsgränder i det hänseendet.

- Jag är stolt över att ha gjort ett album som är så kompromisslöst, både vad det gäller musiken och förpackningen. Sedan kanske det kräver sin man att ha trevligt när man hör på det här. Åtminstone i Sverige verkar det just nu vara så att man måste ha trevligt och inte mycket mer när man lyssnar på musik...

Artikkelen fortsetter under annonsen

Flickfavorit

Han har ett förflutet som gitarrist och flickfavorit i gruppen Wilmer X, som han spelade gitarr i under 17 år. Parallellt med detta och efter att han lämnade den gruppen har han nu gjort fem plattor på egen hand. Dessutom utgör han tillsammans med Thåström och Mattias Hellberg gruppen Sällskapet, som gav ut ett kritikerhyllat album häromåret. Han ingår också mer eller mindre permanent i kompgruppen som den gamle Ebba Grön-hjälten kallar ihop när han drar ut på turné. Närmast blir det i mars-april nästa år, då det är dags att föra ut Thåströms kommande album i den svenska verkligheten.

Artikkelen fortsetter under annonsen

Svensk verklighet är något som Ossler är bra på. Man skulle schablonmässigt kunna säga att han tolkar stämningarna i dagens Sverige, men det är nog snarare så att han visar oss ett Sverige vi har framför oss. Ett Sverige vi kanske helst skulle slippa.

Artikkelen fortsetter under annonsen

Hon talar ett språk jag förstår
hennes röst är vacker och klar
den klingar i luften så full av liv
när hon beskriver döende hav
jag trycker mej mot hennes bröst
när orden tagit slut
hon har ett brus i sitt hjärta
som inte hittar ut
(«Ett Brus»)

Eller så är det bara ett personligt helvete som iscensätts. Det är svårt att avgöra; det stora och det lilla och det personliga och det politiska rör sig ständigt in i vartannat i hans musik. I ögonblickskorta, glasklart filmiska sekvenser bjuder han oss total, ibland nästan överrumplande närvaro i sina egna historier.

Det unika är inte att hans texter står för sig själv som lyrik, det märkvärdiga är att de också fungerar så väldigt väl som sångtexter. Och att de så villigt gifter sig med hans vemodsvackra melodier.

På scenen. Foto: promoPå scenen. Foto: promo

Albumet «Ett Brus» rymmer väldigt vacker musik, inte att förglömma.

Artikkelen fortsetter under annonsen

Vacker, ohjälpligt sorgsen, ljudmässigt sprungen ur bilden av en sönderbombad huvudstad. Logiskt nog inspelad i just det Berlin den bilden kommer ifrån.

- Det är en historiskt oerhört spännande plats, insvept i magi och myter. En stad som har varit ett tillhåll för alternativ kultur sedan före andra världskriget. Sedan är det så klart väldigt fascinerande, allt som hände under det kalla kriget, då västmakterna inte ville ge upp sin del av staden. Vilket resulterade i att staden delades i två halvor, med en hög mur emellan. Helt absurt.

Artikkelen fortsetter under annonsen

Inspelad i Berlin

Han spelade in i Hansa-studion, i dess legendariska «Great Hall by the Wall», där Bowie spelade in «Low» och «Heroes».

- Det är högt, högt i taket, med en fantastisk rumsklang. Det är ett riktigt gammalt hus, ett av de få i Potzdamer-området som inte bombades sönder och samman under krigets slutskede. Vilket är ett under, för det låg ju mitt i maktens centrum, mitt i nazismens hjärta.

Artikkelen fortsetter under annonsen

- Bilden av det sönderbombade Potzdamer Platz var faktiskt bilden av det sound jag var ute efter för inspelningen. Jag vet inte om det var något jag lyckades fånga, eller om det ens blev ett specifikt Berlin-sound, men det är helt klart att allt hade blivit mjukare och varmare om jag hade gjort inspelningen i Sverige.

Om han kan göra en «trevlig» platta är väl högst osäkert, men han går i stället omkring med tankar på en «vacker» platta.

- Det kommer ju vackra ballader till mig också, som «Över Taken Här I Stan» och «Luften Är Fri» på de två förra plattorna eller titelspåret på den senaste. Nästa platta gör jag kanske med bara en stråkkvartett. Något riktigt vackert, som omväxling.

- Min karriär skulle förmodligen må bra av det...

Les mer musikk her

Les plateanmeldelser her

Les Full av fuzz her

Les Lennart her

Les Blues Groove her

Les Retrohue her

Les Lyttelua her

Finn alt innen musikk på Startsiden