Livet etter den siste valsen

<p class="hidden"> </p>
 

<pSelv om turneen er avlyst, har vi likevel fått en prat med The Hold Steady.</p

Denne artikkelen er over ett år gammel og kan innholde utdatert informasjon

The Hold Steady

Det var 2002. Rock'n'roll hade kapitulerat inför klubbmusik och neopunk. Men räddningen fanns - i Martin Scorseses gamla konsertfilm, «The Last Waltz». En eftermiddag i TV-soffan hemma i Brooklyn kom Craig Finn och Tad Kubler plötsligt ihåg hur roligt det kunde vara med musik. Nu måste de starta ett eget band igen, men bara av de rätta anledningarna:

Kärleken till musiken och nya låtar, ja. Ett och annat gig, kanske. Turné - otänkbart. Skivinspelningar - inte ens i närheten av kartan.

Sex år senare har de golvat västvärldens musikpress, turnerat över Amerika och Europa, spelat in fyra album, klättrat på listor och värmt upp för Rolling Stones. Oslo fanns på höstens turnéplan men spelningen på Rockefeller är avlyst. Enligt information på bandets hemsida tvingas gitarristen Kubler till vila efter att ha drabbats av akut inflammation i bukspottskörteln.

Begåvad textförfattar

För ett par veckor sedan, när ABC Nyheter ringde till Craig Finn, höll han på att packa resväskorna. The Hold Steady var bokade för ett nytt varv i Europa och den här gången var det meningen att Skandinavien skulle erövras med samma kraft som Amerika och Storbritannien. Finn sa entusiastiskt:

- När vi varit i länder som Norge och Sverige tidigare har sammanhangen oftast varit olika festivaler. Det är väl okej med den sortens 30-minutersgig, men att få komma tillbaka med några riktiga klubbspelningar känns så mycket bättre.

Orden kommer lätt till Finn som ibland kallas den mest begåvade textförfattaren i rock'n'roll. En närvarande betraktare med ordlekar fyllda av svärtad humor säger också att han lägger ner massor av timmar på att bygga intressanta historier.

- Texterna är viktiga för The Hold Steady. Det finns många bra band idag, men kanske inte så många som verkligen berättar historier. Det är därför jag älskar ett band som Drive-By Truckers, de har alltid något att säga, och jag tror på samma sätt att berättandet är något som kan hjälpa till att göra The Hold Steady lite unika.

- Bättre förutsättningar än någonsin

Senare i höst väntar en USA-turné tillsammans med just Athens, Georgias hetaste, Drive-By Truckers. Finn längar dit, men säger också att han vill komma till Europa med en mix av gammalt och nytt. Alltså inte bara för att plugga aktuella skivsuccén, «Stay Positive».

- Vi är väldigt nöjda med nya skivan. Bandet gick in i studion med större självförtroende och bättre förutsättningar än någonsin tidigare och vi gjorde vårt hittills mest ambitiösa arbete, sett till produktion och instrumentering. Men det betyder inte att vi är ett band som förändrats i grunden och eftersom ganska många av våra fans har en tendens att komma tillbaka kväll efter kväll är det viktigt att skaka om i setlistorna. Vi gör aldrig samma konsert två kvällar i rad.

- Låter lite som Bruce Springsteens förhållande till sina trogna?
- Kanske. Springsteen är definitivt en hjälte. En sådan man är rädd att bli besviken på den dagen man äntligen träffas. Men jag spelade tillsammans med honom på Carnegie Hall i New York för en tid sedan och blev allt annat än besviken.

- Ni spelade med Stones också?
- Ja... (Finn skrattar), där har man utan tvekan med ett annat sorts djur att göra. Vi öppnade för Stones på Irland, men jag kan tyvärr inte säga att jag träffat Jagger eller Richards. De flögs in till konserten, gjorde sitt jobb och flögs vidare. Tror inte att de pratade med någon utanför sina egna kretsar. Jag såg varken när de kom eller försvann.

Craig Finn föddes i Boston, men växte upp i en förort till Minneapolis, Minnesota. Han säger att den lokala musikscenen var i högsta grad levande under de så påverkbara ungdomsåren.

- Vi lyssnade på Replacements och Hüsker Dü. Och när man inte gick på konsert åkte man omkring genom mellanvästerns vidöppna landskap med bilstereon på.

Lokal kultstatus

Han spelade i olika band och nådde lokal kultstatus med Lifter Puller. Men Craig Finn ledsnade, liksom vännerna. Musikklimatet förändrades och när han kom till New York i början av 2000-talet som en gift man med jobb på kontor fanns tankarna på allt annat än att tjäna pengar på rock'n'roll.

- New York var bara en plats där vi ville bo, åtminstone en kort period av våra liv. Det är möjligheternas stad, ett ställe där kreativa människor kan träffas och bli ännu mer kreativa.

2008 reser Craig Finn runt med ett band som tillhör Amerikas mest hypade - trots att man följer traditioner med rock'n'roll som är rättfram, präglad av klassiska gitarriff och arenavänliga refränger. The Hold Steady blir aldrig rockcirkusen «farligaste», men är ett band med massor av attityd - och berättarlust.

- Vi hade verkligen inga andra ambitioner än att börja spela tillsammans för att det är kul. Vi ville skriva ny musik och spela den av alla de rätta anledningarna. Sedan hände ganska mycket, väldigt snabbt.

- För snabbt?
- Nej, jag tycker inte det. Kom ihåg att vi hade hunnit fylla 30 allihopa när första skivan spelades in och kritikerna började skriva upp oss. Vi hade blivit vuxna nog a

«Stay Positive»«Stay Positive»

tt inte känna berusning av framgång. Jag läser recensioner, det gör jag, men kan inte säga att det som skrivs om bandet är något som påverkar mig personligen. Vi vill fortfarande bara spela av samma rätta anledningar.

Med Tad Kubler i sjukstugan blir november nästa turnémånad. Då täcker The Hold Steady in stora delar av USA, tillsammans med Drive-By Truckers.

- Framtiden?
- Vi skrev de flesta låtarna till «Stay Positive» på turné, och det kan mycket väl bli så att vi snart skriver nytt igen. Men jag vill resa i Europa i början av nästa år, och jag hoppas att vi kommer till Australien. Vi har en chans att låta det här materialet växa och jag känner ingen panik att bli klar med nästa... och nästa... och nästa... skiva.

- Mycket har hänt, säger Craig Finn. Men det enda som förändrats, egentligen, är att vi idag spelar för en bredare publik och anpassar oss till ett större rum.

Les mer musikk her

Les plateanmeldelser her

Les Full av fuzz her

Les Lennart her

Les Blues Groove her

Les Lyttelua her

Finn alt innen musikk på Startsiden

Personvernpolicy