Tar opp arven

Tar opp arven
Tar opp arven

ABC Nyheter har snakket med Jordan Zevon, sønn av Warren, som denne uken slipper sitt debutalbum «Insides Out».

Denne artikkelen er over ett år gammel og kan innholde utdatert informasjon

I september 2003 hade lungcancern brutit ner det sista motståndet. Warren Zevon tog farväl med «The Wind », hans mest framgångsrika album sedan 1970-talets «Excitable Boy». Jordan Zevon säger att han förlorade sin pappa, och mer än så:

- Han var min bästa vän. Vi fanns alltid där för varandra.

Jordan Zevon, 39, har lärt sig att vara försiktig. Han vill inte kliva i för stora skor.

- Pappa spelade in 17 album. För mig känns det overkligt. Jag är inte ens säker på att jag kommer att skriva 17 nya låtar.

Han listar gärna favoriter ur Warren Zevons katalog säger att han alltid återvänder till «Desperados Under the Eaves» (1976).

- En uppvisning i stort låtskrivande. «Don't the sun look angry through the trees, don't the trees look like crucified thieves»... håll med om att det är ett par jävla fantastiska textrader. Jag kommer aldrig i närheten, men är ganska stolt över att ha skrivit «there's a message in this bottle, and I'll drink until I find it.»

Debutalbum

För ett par år sedan kom Jordan Zevon i princip ingenstans med en egenfinansierad EP. Nu är Zevon signad till New West Records. Han kallar själv «Insides Out» (release den 21 april) organisk pop/rock, och blir glad om du föreslår att musiken känns «beatlesque».

- Där har du min heliga graal, och då tänker jag på Beatles med George Martin som en femte medlem. De visade att man kan skriva enkel popmusik och samtidigt tänja på gränserna med arrangemang och produktion.

2008 är han albumdebutant, men Jordan Zevon känner industrin. När han växte upp fanns flera av Los Angeles stora - Jackson Browne, Don Henley, Timothy B Schmit, J.D. Souther - i kretsen runt Warren Zevon.

Zevon den yngre har sett uppgång och fall, han räknar inte med att bli rik på sin musik.

- Hela industrin lever sitt eget, märkliga, liv. Jag tror att allt rättar till sig över tid, och jämfört med hur det var på 1990-talet har vi idag en musikscen i Los Angeles som mår ganska bra. Men mycket av det som händer är svårt att förstå. Kanye West säljer en miljon plattor på en vecka, ändå tvingas hans skivbolag säga upp personal. Vad betyder sånt?

- Som du förstår mår jag bättre av att jobba med ett independentbolag som New West. Där tar man fortfarande ansvar för sina artister och har en organisation som är smidigare att anpassa till den osäkra marknaden.

Jordan Zevon hamnar på en liten, men erkänd, etikett där John Hiatt, Steve Earle, Kris Kristofferson och Rickie Lee Jones är några av de största namnen.

- De fokuserar på kvaliteten och ställer inga orimliga krav på försäljningssiffror. När allt kommer omkring är det den sortens hängivenhet som betalar räkningarna.

- Så var det när Danny Goldberg signade pappa till Artemis Records. Danny tyckte om musiken, han räknade inte med att tjäna en massa pengar på den. Därför var det extra roligt att «The Wind», pappas sista skiva, blev så stor.

Mange bekjente

Jordan Zevon har namnet. Namnet skapar kontakter, halva Los Angeles studioelit finns i telefonboken.

- Men jag valde att jobba med folk jag känner ända sedan tiden i high school. Och det är inte bara ett gäng coola kompisar, de har en massa talang också. Evan Frankfurt, Noah Shaine och Jordan Summers producerar. Alla försöker vara väldigt professionella, men det är skönt att kunna skratta tillsammans mot slutet av dagen. Det vi gör nu är precis vad vi drömde om att göra när vi inte brydde oss om vad lärarna sa.

Warren Zevon gick bort i september 2003. Några månader senare hade också Jordan Zevons mamma, Marilyn Livingston, förlorat kampen mot cancern.

- Det var en fruktansvärd tid. Så många tårar. Så mycket smärta.

Jordan Zevon höll på att gå under av sorg. Men kärleken fanns där, och räddade hans liv. Kärleken och musiken.

- Helt ärligt: om inte min fru, Jodi, funnits där och stöttat är jag inte säker på att jag skulle vara i livet idag.

Han kom ut ur den mörka tunneln. Starkare och mer inspirerad än när hans gamla band, The Imposters, härjade på prestigeklubbarna.

- Mycket av det som hände med The Imposters var helt galet. Vi var definitivt de enda high school-ungarna som fick chansen att spela på The Roxy och Whisky A Go-Go.

- Men jag tröttnade på att vara trummis. Jag behövde vara min egen, och det var aldrig några hard feelings. Bandet lever vidare med några nya medlemmar och nytt namn: All Day Sucker.

Efter The Imposters bytte Jordan Zevon sida. Han gick från att jobba för skivbolag (Arista), till att göra ett nedslag i filmbranschen och lyckas som webdesigner. Men musiken fanns alltid i närheten.

- Pappas och mammas död fick mig att inse hur kort tid vi har. Jag ville inte gå omkring under resten av mitt liv och säga «tänk om». När jag jobbade för Arista hann jag lära mig hur man undviker de värsta fallgroparna. Nu fanns egentligen bara möjligheten kvar. Jag ville ge mig in i ringen.

Nu väntar han bara på reaktionerna.

Sammenligningene med pappa

- Turné... jag hatar tanken på att åka hemifrån. Men ibland måste man ut på vägarna, och om det blir så måste vi åka till Europa. I den bästa av världar är det sommar när jag kommer till Spanien eller Italien.

Vi återvänder till det oundvikliga. Warren Zevons status som låtskrivare. Jämförelsen.

- Den tvingar bara fram det allra bästa ur mig. Många har beundrat hans arbete och är nyfikna på vad jag håller på med. Det är fullt begripligt och helt okej med mig. Jag har aldrig varit osäker på min egen identitet.

Kritikerna hyllade Warren Zevon. Kollegorna avgudade honom. Men under långa perioder var detta ett bortglömt låtskrivargeni. Miljonrullningen som fanns runt vännerna fick han aldrig uppleva.

- Den artist som säger att han inte är ute efter framgång ljuger, och då menar jag inte bara kommersiell framgång. Pappa blev inte miljonär på sin musik, men det finns ingen som någonsin kan förneka hans storhet. Vi skriver låtar för att beröra andra. Vi vill dela med oss, betyda något i andra människors liv.

- Det fanns stunder när pappa var besviken, stunder när han inte fick det erkännande han tyckte att han förtjänade. Jag vet till exempel att han kände starkt för «Mr. Bad Example». Han menade att den hade samma potential som «Excitable Boy», men på 1990-talet var inte många intresserade av Warren Zevon.

Döden som till slut hann ikapp Warren Zevon var alltid närvarande i hans texter, från «I'll Sleep When I'm Dead» (1976) till «My Ride's Here» (2002). Berättandet hade en särpräglad svärta, inte sällan med inspiration från författare som Warren Zevon både beundrade och kallade sina vänner: Hunter S Thompson, Paul Muldoon, Mitch Albom och Carl Hiassen.

Jordan Zevon har inte samma litterära karaktärsdrag:

- Jag tillhör tv-generationen. Det händer att jag fastnar med skallen i en bok, men film är mer av en besatthet. Ta Paul Thomas Andersons nya, «There Will Be Blood». Jag är fast, kan se om den hur många gånger som helst.

Så säger han att det alltid finns plats för någon av pappas låtar på en konsert.

- För jag tänker att publiken vill ha det så. Jag älskar tanken på att hans musik haft ett så långt liv, men jag vill aldrig vara en person som utnyttjar någon annans storhet. Nästa år kommer vi att göra en konsert till förmån för en organisation som jobbar för att skapa uppmärksamhet kring sjukdomar relaterade till asbest. Den showen blir nog den sista rena tributen.

Bestevenner

Jordan Zevon är stolt över att fungera som talesman för samma organisation. Hans pappa dog av en ovanlig form av lungcancer, som enligt läkarna utvecklades av att han exponerades för asbest.

- Om mitt namn kan dra uppmärksamhet till deras arbete är det självklart att ställa upp. Min pappa var ingen fabriksarbetare, han var musiker hela sitt liv. Ändå dog han av en sådan sjukdom. Ett faktum som borde göra oss oroliga och uppmärksamma.

2007 publicerade bokförlaget Harper Collins «I'll Sleep When I'm Dead - The Dirty Life and Times Of Warren Zevon». Författare: Crystal Zevon, exfru och lisvlång vän.

Det är inte en alltigenom smickrande bild som målas av artisten. Att Warren Zevon brottades med svåra alkoholproblem var inget han själv förnekade, och detta, menar Crystal Zevon, kunde periodvis skapa ett inferno för alla i hans närhet.

Jordan Zevon började läsa boken, men...

- Jag uppskattar Crystals uppriktighet. Det skulle vara ett stort misstag att inte berätta hela storyn när man beskriver en persons liv och gärning. Men det finns en sida av mig som bara vill leva och vara lycklig med de ljusa minnena.

Han mår bra av att ha gett sin pappa en chans till försoning och vänskap.

- Kan inte se vinsten med att gå omkring och vara förbannad för det som varit. Därför fick vi många fina år tillsammans. Jag minns min barndom som lycklig. Mamma var en fantastisk kvinna, och när pappa var redo att bli en del av mitt liv blev allting ännu bättre.

- Jag har alltid tänkt på pappa som min bästa vän, och jag vet att han tänkte på mig som sin. Vi fanns där för varandra. Alltid.

Foto tekst: www.jordanzevon.com

Les mer musikk her

Les plateanmeldelser her

Les Full av fuzz her

Les Lennart her

Les Blues Groove her

Les Lyttelua her

Les Retrohue her

Personvernpolicy