Kunsten å lete

Mange pop og rock-låter rommer mer livsvisdom enn du kanskje tror. Hva kan for eksempel Hoola Bandoola Band lære deg om kunsten å lete?

Denne artikkelen er over ett år gammel og kan innholde utdatert informasjon

«Ett födeslsemärke som såg ut som en ros, och en merkelig, gyllene ring»«Ett födeslsemärke som såg ut som en ros, och en merkelig, gyllene ring»

Vi oversvømmes av musikk. I bilen, i gatene, i kjøpesentrene, hjemme. Så mye lyd, så lite innhold. For hvem hører vel på hva de synger i sangene sine?

Synd, egentlig, for mange sanger har et kunstnerisk element som går langt ut over musikken og inn i poesien.

En gammel låt av svenske Hoola Bandoola Band kommer stadig tilbake til meg.

Det er en merkelig, dobbeltbunnet sang, som har den kvaliteten at den forteller en fascinerende historie, samtidig som den formidler en dypere, underliggende visdom.

Sangen heter «Jakten på Dalai Lama».

Dagens Dalai Lama for det kinesiskokkuperte Tibet har levd i eksil siden 1959. Han er den 14. Dalai Lama, og er i henhold til tibetanernes religion samme mann som de 13 foregående. Hver gang en av dem dør, sendes utsendinger avsted i alle retninger for å finne den neste reinkarnasjonen.

Det er historien til en slik utsending Mikael Wiehe forteller i sangen.

Utsendingen har lovet at han ikke skal komme tilbake før han kan fortelle sine oppdragsgivere hvor deres prins befinner seg.

Jakten er vanskelig, og han aner ikke hvor han skal begynne. Det eneste ha vet er at han skal se etter to tegn: Et fødselsmerke som ligner på en rose, og en merkelig gylden ring.

Utsendingen starter letingen på «finere steder», der en prins «kunne tenkes å gå». Senere søker han etter ringen hos gullsmeder og juvelérer, og han søker gjennom kroer og barer og skumle steder i slummen.

Til slutt leter han gjennom søppelhaugene utenfor byene.

Och sen gick jag ut på avskrädeshögarna
bland lumpor och sopor och skrot

Han ser mye menneskelig fornedrelse, og lærer noe om ydmykhet:

Dom fattiga i Calcutta
som inte har nån mat
samlar koskit och silar den för att se om det finns
några osmälta risgryn kvar

Og av disse fattigste av de fattigste, som utfører de nedrigste av de nedrigste ting for å overleve, lærer utsendingen noe om det å lete, de ordene som kanskje best har brent seg inn i mitt hode:

Och så måste också den som vill finna
och inte söker för sökandets skull
vara redo att leta överallt
och inte vara fördomsfull

Sangen slutter, uten at vi får vite om utsendingen finner Dalai Lama.

Så nu sitter jag här på ett ungkarlshotell
i en främmande, skrämmande stad
Och bland lumpor och lort och bland trasor och stank
ligger mänskliga spillror på rad

Och bland dessa krokiga kroppar
ska jag söka en ros och en ring
För kanske just en ibland spillrorna här
ska visa sej vara en prins

Jeg syns det er noe veldig vakkert i dette bildet Wiehe maler om jakten på dette høyeste, reneste symbol for åndelighet blant kloakk og menneskevrak, symbolisert av en roseformet føflekk og en merkelig, gylden ring.

Fins det en slik merkelig gylden ring i ditt liv? Hva symboliserer den?

På leting etter et tapt land

Personvernpolicy