Årets musikk, del 5

Tom Skjeklesæther: spaltist og journalist i ABC Nyheter:

ABC Nyheters musikkredaktør, Espen A. Amundsen, slo det fast i går. 2007 har vært et aldeles utmerket musikkår. På tross av at teknologifundamentalister til høyre og venstre allerede tidlig på året skrek opp om at inneværende år ville bety slutten for plate/ musikkbransjen slik vi har kjent den, har dette i svært liten grad hatt innflytelse på kvaliteten på årets utgivelser. Snarere tvert i mot, det går ann å hevde at motgangen som bransjen opplever har bidratt til kvalitetsøkning på mange områder.

I Norge har kunnskapsløse musikkjournalister akket seg over at (de store) plateselskapene ikke har satset nok på debutanter, på nye navn. Det har ikke slått dem at selskapene er nødt til å lage plater med artister som folk ventelig vil kjøpe, ikke stjele på nettet. Kanskje tilfanget av nytt talent ganske enkelt har hatt en nedgang det siste året? Eller hva med muligheten for at selskapene jobber med nye talenter som ikke har vært klare for lansering i 2007?

Generelt kan det sies at kunnskapsnivået om realitetene i platebransjen er oppsiktsvekkende lavt blant journalister som uten videre får spalteplass i store norske medier.

Uansett, er du en smule over gjennomsnittet musikkinteressert og litt nysgjerrig, så har 2007 ikke stått noe tilbake for de fleste av sine forgjengere.

Årets 20 beste plater

Robert Plant & Alison Krauss - Raising Sand (Rounder/ Decca)

Det er dette musikk bør dreie seg om, oftere. At artister med en klar karriere kaster seg ut i ukjent farvann, med nye samarbeidspartnere. Robert Plant & Alison Krauss, har med T-Bone Burnetts hjelp, laget platen alle snakker om, og som bare surmulere missliker. Konserten i Oslo Spektrum kan bli en historisk seanse, ikke minst siden T-Bone er med på turnélaget.

Levon Helm - Dirt Farmer (Vanguard)

Jeg besøkte Levon hjemme på gården hans i oktober, uka før denne plata kom på gata. Jeg kan ikke huske å ha truffet en blidere og gladere fyr. Stolt som en hane over hva han og nære venner har fått til med Dirt Farmer. Et karrierehøydepunkt for en gammel helt som fortsatt har snappet i skarptromma og sjelen i stemmen inntakt. Grammynominert.

Porter Wagoner - Wagonmaster (Anti-)

Porter Wagoner døde i oktober, 80. Med vissheten om at han nettopp hadde laget sin fineste plate. Liker du orntli country er Wagonmaster din beste hest.

Diverse Artister - Song of America (31 Tigers)

Amerikansk historie er uendelig fascinerende. Her fortelles den, i sang, av femti stemmer som forstår betydningen av Uavhengighetserklæringen.

Nick Lowe - At my Age (Proper)

Engelsk gentlemanns-rock (og pop, country & soul) som viser at det går ann å bli gammel med stil. På nyåret slippes en oppgradering av Lowes overlegne solodebut, Jesus of Cool.

Mark Olson- The Salvation Blues (Hacktone)

Vi visste at han hadde det i seg. En plate som helt ut reflekterte hans betydning for storheten til The Jayhawks.

Bruce Springsteen- Magic (Columbia)

Med unntak for fjorårets Seeger Sessions har Bruce i mange år vært en artist som ikke har kunnet måle seg med sin største utfordrer, Den Utrolige Bruce Springsteen. Med Magic våknet han opp av oppholdet i Gjennomsnittet og tilrev seg Boss-stemplet for fire nye år.

Jonas Fjeld & Chatham County Line - Amerikabesøk (RCA)

Nok en gang. Det samarbeides for lite i rocken. Her er et norskamerikansk eksempel på hvor bra det kan gå. Studioplate kommer i 2008. Gammel & ung, hand i hand.

Beasts of Bourbon- Little Animals (SonyBMG)

Hender det at du lurer på hva som egentlig er ROCK. Dette australske laget kan rette opp eventuelle misforståelser. Hardt og kontant. Dessuten har de Edvard, sønnen min på 10, som lokal manager.

Bill Kirchen- Hammer of the Honky Tonk Gods (Proper)

Akkurat det året Zeppelin (Hammer of the Gods) dukker opp på arenaen, understreker Bill hva som er Gudenes gitarvalg når de endelig står i baren.

The Sadies - New Seasons (Yep roc)

Kanadisk rock i en helt egen sfære. Kosmisk så det holder.

Ry Cooder - My name is Buddy (Nonesuch)

Ry Cooder burde stilt til valg som president i USA. Han har den politiske samvittigheten som skal til for å la Stars & Stripes vaie friskt igjen.

Mavis Staples - We'll never turn back (Anti-)

Ry Cooder, her som hjelpemann på flott gospelplate. Til ære for den amerikanske Borgerrettskampen & Rosa Parks.

Hemisfair- Blue Blue Grass of Home (Wilma)

Knut Hem samler norske americana-ess rundt seg, inkludert Sangeren ( også kjent som Paal Flaata) og den uforskammet talentfulle Monika Nordli.

Shit City - God Bless Our Home (Voices of Wonder)

Bare Shit City holder seg unna små privatfly, kan de få en lang karriere som norske sørstatsrockere. Ramblin´ Men indeed.

Eagles - Long Road out of Eden (Eagles Records)

Godt å høre på, for det meste. Tro det eller ei.

Eilen Jewell - Letters from Sinners & Strangers (Signature Sounds)

Om navn som Iris, Gillian, Emmylou og Linda sier deg noe, kan du like godt lære deg Eilen også. Jewell, that is.

Billy Joe Shaver- Everybody's Brother (Compadre)

Begivenhetsrikt år for den gode Billy Joe. Etter å ha skutt en man i en bar i Waco (selvfølgelig), lager han sin beste plate på flere år.

Danny & Dusty - Cast Iron Soul (Blue Rose)

Over tyve år siden forrige gang Steve Wynn & Dan Stuart grep mikrofonen som Danny & Dusty. Et rustfritt samarbeid.

Orchestra Baobab- Made in Dakar (World Circuit)

Skulle gjerne vært i Dakar (Senegal) når denne ble laget. World Music av ypperste klasse.

Årets 15 beste samlinger/ bokser

Emmylou Harris- Songbird/ Rare Tracks & Forgotten Gems (Rhino)

Minor Majority: Candy Store (Nightliner)

Diverse Artister: Love is the Song we sing: San Francisco Nuggets 1965-1970 (Rhino)

Bob Dylan- Dylan (3 CD) (Columbia)

Diverse Artister: The Big Stiff Box Set (Salvo)

Diverse Artister: I´m not There (Original Soundtrack/ Columbia)

Diverse Artister: Wounded Heart of America (Tom Russell Songs) (Hightone)

Diverse Artister: The Gift: A Tribute to Ian Tyson (Stony Plain)

Diverse Artister: Goin´ Home: a tribute to Fats Domino (Vanguard/ EMI)

Diverse Artister: Stax : 50th Anniversary Celebration (Stax)

Marty Stuart: Compadres: An Anthology of Duets (Superlatone)

Diverse Artister: Sowing the Seeds- The 10th Anniversary (Appleseed)

Diverse Artister: The Future is unwritten: Joe Strummer Film (Soundtrack/ Legacy)

Diverse Artister: Give US your Poor/ 17 New recordings to help end Homelessness (Appleseed)

Diverse Artister: Pay me my Money down (McMusic)

Årets 10 beste gjenutgivelser

Jim Ford: The Sounds of Our Time (Bear Family)

The Travelling Wilburys Collection (Rhino)

Warren Zevon: Excitable Boy, Stand in the Fire, The Envoy (Rhino)

Doll by Doll (Rhino)

Little Feat (Mobile Fidelity Sound)

Johnny Cash: på österåker (Columbia/ Legacy)

Boz Scaggs: Silk Degrees (Columbia/ Legacy)

Pink Floyd: The Piper at the Gates of Dawn (EMI)

Årets konsertmagi

Tommy Tokyo & Starving for my Gravy (By:larm, Trondheim)

Det var ulovelig kaldt under årets by:larm, uten Tommy & co kunne vi ha frosset i hjel. Er forøvrig på Tommys lag når han til neste år kommer for å overbevise dere alle.

Beasts of Bourbon- Busterudparken, Halden, tidlig august

Smergelrock-konsert. Som Rolling Stones med hår på pikken.

Gillian Welch & David Rawlings, Down on the Farm, august

Det er rart hvordan to stemmer og to gamle gitarer kan presse på tårekanalene dine. Da Led Zeps John Paul Jones gled inn på mandolinen og trioen sang Jackson døde Lee Hazlewood hjemme i USA. Han forstod at sangen var i gode hender.

Brennen Leigh med delvis norsk backingband, Per på hjørnet, Oslo, Juli

Selv om jeg tilbrakte mesteparten av tida ute på fortauet, fordi det var stappfullt inne, skar Brennens stemme gjennom som varm kniv i smør. Årets klokkerene honkytonkfunn. Kommer til Norge igjen i februar. Vær der!

Hackensaw Boys, Station Inn, Nashville, oktober

Bluegrass i henda på denne gjengen rocker røven av alt du kan se på Hove, Øya og Quart. Verdens gærneste felespiller, uten at musikken taper en millimeter.

Old Crow Medicine Show, John Dee, Oslo, september

Bluegrass er den nye Loud. Svetten fra bandet traff meg i panna. Ti meter fra scena. Kom tilbake snart, please!

Elliott Murphy, John Dee, september

Amerikansk 70-tallsrocker som har bevart verdigheten, ferdigheten og ulvegliset.

Levon Helm, Woodstock, oktober

Med et band bestående av bl.a. Larry Campbell (Dylan, Simon) på gitar & fele og Springsteens Seeger Session-blåsere var dette en natt for evigheten sammen med The Bands mest karakteristiske stemme. Ja må han Levon!

Hacienda Brothers m/ Bill Kirchen & Dan Penn, 12th & Porter, Nashville, november

Verdens beste honkytonk/ soul-band, med forsterket twæng og "Mr. Dark end of the Street" på harmonier.

Big Star, Down on the Farm, august

--Power. Pop. Perfekt.

Lennart Persson: spaltist ABC Nyheter

DE BÄSTA SVENSKA SKIVORNA I ÅR

Utan inbördes rangordning!

Peter LeMarc: Kärlek i tystnadens tid

En nystart för en befriad, så länge offentlighetsskygg Peter LeMarc, bekräftad med en kritikerhyllad, omedelbart utsåld turné. Och albumet, moget och modigt, är ett av de allra bästa han gjort.

Louise Hoffsten: Så speciell

Årets allra sexigaste svenska skiva. Hon sjunger bättre än nånsin, med en närhet som är nästan fysisk, med en närvaro i texterna som väldigt effektivt skapar illusionen att hon talar direkt till lyssnaren. Rösten är siden och djupröd sammet, honung och bourbon med en subtil smak av vanilj.

Krantz: Siberia

Richard Krantz är en musiker som känsligt och med ny, offensiv attityd lyfter ut steelgitarren ur countrymusikens trygga famn. Och han vågar närma sig det såväl enkla och det sentimentala som det direktkommunicerande öset. Vilket gör att musiken väldigt lätt kan kila sig in också i en rockdiggares liv; det här är rakt, okomplicerat och extremt svängigt.

Carl-Johan Vallgren: Livet

Svenska kritiker har varit snåla mot författare Vallgrens album. Men tro dem inte, det är hans bästa hittills. Och han har med åren byggt upp en gnistrande grann låtkatalog som berättar mer än vi kanske vill veta om vårt land, byggd med en vinnande blandning av äkta sentimentalitet, vass cynism, samhällelig röntgenblick och översvallande, oemotståndlig romantik. Det finns ingen anledning att inte välja in honom i Pluras, Lundells och LeMarcs klubb.

Andi Almqvist: Red Room Stories

Det är ingen speciellt munter platta som Almqvist har gjort. Musiken är mörk och nästan nihilistisk; kärleken är en smutsig kanyl intryckt i en oskyldig ådra. Men han bär fram denna dysterhet med fullständig trovärdighet och absolut inkänning i historierna. Det är en bländande uppvisning i att med enkla medel bygga dramatiska stämningar och att fånga in och hålla kvar lyssnaren. Man kan inte vika undan, man suger i sig varje liten stavelse. Och tror på allt.

Eve & The Last Waltz: Straight Up to the Sky

Eva Lalander skriver låtarna och sjunger dem ända in i ditt hjärta. Rösten är självlysande rakt igenom; oavsett om den sjunger till ensamt, sprucket pianokomp eller obesvärat rider det stora, mullrande rocklarmet. Mystiken, känslan av att allt är inspelat för 60-70 år sedan i en krok av världen som ser ut som lika delar västerbotten och Virginia, är stark. Och det sjunger, som en annan recensent har konstaterat, även om de tysta partierna.

Nicolai Dunger: Rösten och herren

Dunger har närmat sig musiken och sin publik med samma målmedvetna envishet. Hans integritet har byggt honom en plattform där han kan göra i princip vad han vill, utan att tappa vare sig identitet eller trovärdighet. Sen må det vara jazzexperiment eller sensuell, svindlande melodiös rock eller, som här, kroppsnära musikaliska tolkningar av Edith Södergrans dikter.

Apa State Mental: Apa State Mental

Redan i inledningen av skivans tredje minut ställer de den ilskna frågan «where's the energy?» till resten av musikscenen. Och sedan ägnar de en intensiv halvtimme åt att återupprätta samma furiösa, allt omkullvältande musikaliska energi. Det här rockar. Kalla det punk eller garagerock, släng omkring referenser som The Damned eller The Nomads eller vad ni vill, men Apa State Mental förblir ändå envetet och övertygande en alldeles egen musikalisk planet.

Eldkvarn: Svart blogg

Han är inte lika vild längre, Plura, går oftast och lägger sig i tid på kvällarna, lever familjeliv och står vid spisen. Men han är än visare och än mänskligare, ännu mer en bild av mannen som gör så gott han kan för att vara en bra sån. Och musiken lever fortfarande, med ett osvikligt musikaliskt band, i en Jari Haapalainen-produktion som är djärvt och välfungerande påkostad, väldigt detaljrik, med nästan cinemascope-bredd i ljudbilden. Och här lyckas han verkligen med Haapalainens hjälp gjuta liv och dynamik i de beprövade greppens hantverk.

Nisse Hellberg: En tiger i tanken

Gamle Wilmer X-mannen Hellberg har fått enormt flyt i solokarriären, med två plattor som rörr sig i skarven mellan rockabilly, honky tonk-country och svensk schlager. Han har starka låtar och ett kanonband i ryggen. Janne Lindén ger oss en sylvass lektion i rock'n'roll-gitarr, rytmsektionen trycker på med full kraft och Nisse seglar lyckligt och obesvärat genom ett av de bästa albumen han hittills har gjort.

OCH DE HÄR FLÅSAR TOPPEN I NACKEN:

Daniel Lemma: Somebody On Your Side

Wildbird & Peacedrums: Heartcore

Torsson: Det fjärde bästa bandet från Lund

Säkert!: Säkert!

A Taste of Ra: Morning of My Life

Anna Järvinen: Jag fick feeling

Lotta Wenglén: In the Core

Mikael Wiehe & Ebba Forsberg: Dylan på svenska

Taken By Trees: Open Field

Peder af Ugglas: Beyond

Maia Hirosawa: Though, I'm Just Me

Sophie Zelmani: Memory Loves You

Sällskapet: Sällskapet

Katharina Nuttall: This Is How I Feel

EST: Live in Hamburg

Christian Kjellvander: I See Her From Here/I Saw Here From Her

Alberto Pinton Quintet: Vita Pratica

Torbjörn Zetterberg: Torbjörn Zetterberg skildrar kvinnans liv

Thomas Denver Jonsson: The Lake Acts Like An Ocean

Yonder: Yonder

Kent: Tillbaka till samtiden

Blood Music: Don Quite

Sven Zetterberg: Hollerin' Up A Storm

Pernilla Andersson: The Big Cover-Up

Dog Breath: This Time

Se også de øvrige i musikkredaksjonen sine lister over årets beste musikk 2007:
Del 1: (Siv Marte Lorås/Paul A. Nordal)
Del 2: (Trygve Mathiesen/Vibeke Saugestad)
Del 3: (Stein H. Olaussen/Øyvind Andreassen)
Del 4: (Øyvind Moen/Espen A. Amundsen)

Les plateanmeldelser her

Les mer musikk her

Les Full av fuzz her

Les Lennart her

Les Blues Groove her

Les Lyttelua her