ABCNYHETER

Det er i disse dager 60 år siden RCA ga ut selskapets aller første vinylsingel.

Det var häromdan 60 år sedan skivbolaget RCA gav ut den allra första vinylsingeln. Eddy Arnolds «Texarkana Baby» var en kraftfull countrylåt, som pressades i grön vinyl. Men skivformatet skulle några år senare med maximal kraft bära fram rock- och popmusikens budskap.

Och vi har alla våra speciella singelfavoriter; ömt vårdade artefakter som vi spelat vita eller som står i säkert förvar på våra skivhyllor. Kanske i mer än ett exemplar...

När man en gång för alla har bestämt sig för vilken som är den bästa vinylsingel som någonsin getts ut känns det onekligen bra att ha den i åtminstone tre exemplar.

Den är en enda vinylsingel jag själv har i så många mödosamt ihopsamlade, auktionsinropade och numera tryggt förvarade exemplar. För att verkligen vara på den säkra sidan. För att aldrig riskera att vara utan.

För vem som helst

I nästan 30 år kändes det som om jag ägde de enda tre exemplar som existerade i världen.

Det är därför med blandade känslor man efter hand måste ta in budskapet att den låten numera också finns tillgänglig på en «oförstörbar» cd. Men också lite trist att alla andra, vem som helst, faktiskt, kan höra den. Får väl trösta mig med att världen blir en bättre plats av att fler ges chans att göra det:

«The Rains Came» med Big Sambo & The Housewreckers.

Inspelad av en före detta barberare, en gång smaksäker skivproducent, numera fängelseförvarad snuskhummer från en liten håla i Texas. Huey P. Meaux är mest känd för att ha givit världen både The Sir Douglas Quintet och Freddie Fender. Han såg också till att vi fick höra Barbara Lynn-klassikern «You'll Lose A Good Thing», en djupt sinnlig och helt överrumplande kombination av undertryckt aggression och oblyg sensualism.

Pengarna han tjänade på dessa inspelningar gav honom också problem; ingen i den lilla hålan han jobbade i kunde tro annat än att han hade tjänat dem på att sälja knark. Så stora pengar kom inte till en på andra sätt än så.

«The Rains Came» hade han spelat in med Big Sambo & The Housewreckers redan 1962. Fast det var inte särskilt många som noterade att han gjort den bästa inspelning som någonsin gjorts. Det skulle dröja ännu ett tag innan Meaux kunde sälja sin frisörsalong. När han fyra år senare, med hjälp av just The Sir Douglas Quintet, lyckades placerade en bra mycket sämre version av låten på USA-listan var salongen dock ett minne blott.

Men det är fortfarande Big Sambos version som gäller; så underbart och gråtmilt sentimental att ni aldrig hört något sorgligare. Och samtidigt så vacker och så innerlig att det känns som om det är första gången man hör en låt om en man står och gråter över att en kvinna lämnat honom. I en produktion så ren, så reducerad till bara det allra nödvändigaste, att de sparsmakade pianotonerna framkallar känslan av exakt det antal regndroppar som krävs för att dölja tårarna på hans kinder. I Sambos röst ryms en hel roman om kärlekens omöjlighet.

Sällsynt välpackad samling

Inspelningen finns på «The Birth Of Soul - Volume 3» (Kent), en samling som är sällsynt välpackad med obskyra och omistliga klassiker. Vad sägs till exempel om Richard Berrys «Have Love Will Travel», som The Sonics snodde, eller Prince La Las «She Put The Hurt On Me», som de riktiga modsen dansade till? Eller supertidiga Impressions-spåret «Shorty's Got To Go», så coolt att cd-spelaren nästan blir förkyld? Eller ett av soulens mest hysteriskt utlevande ögonblick, New Orleans-transan Bobby Marchans «There Is Something On Your Mind»?

Men inget når upp till «The Rains Came». Som ligger allra sist på samlingen. Som om den som satte ihop samlingen har fattat att det naturligtvis inte finns någonting som kan följa Big Sambo.

Men dagarna när Meaux så säkert kunde avgöra vilka låtar som skulle bli hits var då långt borta. Studion var såld. Branschen någon annanstans. I efterdyningarna av en annan polisundersökning väcktes misstankar om att allt inte stod rätt till med Meaux affärsverksamhet. Vid en rannsakan upptäckte man att han på sitt kontor hade en enorm samling av videoband och fotografier med barnpornografi. Senare avslöjades det att många av de unga flickorna i materialet gradvis hade lotsats in i ett djupt kokainmissbruk av Meaux. Två av de styvbarn Meaux levt med i sina olika förhållanden steg därefter fram och anklagade honom för mångåriga sexuella övergrepp. Båda fanns med på videobanden.

Mannen som en gång börjat klippa hår för att «det ju alltid växer på folk» hade lämnat allt sådant jordnära förstånd långt bakom sig. Och plötsligt var han inte längre ihågkommen som en skapare av stor musik, bara som en sällsynt snuskig gubbe.

Sorgligt. Men jag behåller ändå mina tre ex av Big Sambo-singeln.