ABC Nyheter

 

Allison Moorer og Steve Earle spelar i Norge 28 maj (Folken, Stavanger), 30 maj (Rosendal, Trondheim) och 31 maj (Rockefeller, Oslo).

- Det är en stor förmån att få åka runt i världen med sin musik. Publiken i Sverige och Norge har varit fantastisk tidigare, så självklart ser vi fram emot att komma tillbaka, både Steve och jag.

Moorer är aktuell med albumet «Mockingbird», det sjunde sedan 1998 års «Alabama Song». Hon fick ett snabbt genombrott med första singeln, «A Soft Place To Fall» som också blev en av de bärande låtarna på ljudspåret till «The Horse Whisperer». Robert Redfords storfilm visade Moorer vägen till Billboardlistan, men efter flera kritikerrosade album kallas hon fortfarande «alternativ artist», med försäljningssiffror som aldrig kommit i närheten av Faith Hill, Shania Twain eller Gretchen Wilson.

- Det där är inget som påverkar mig, och heller inget jag kan påverka. Jag är glad över att vara där jag är idag, och har aldrig varit inriktad på att bygga någon sorts karriär. Jag gör vad jag gör för att jag älskar musik.

«Mockingbird» är en kärleksförklaring i sig. En hyllning till musiken som inspirerar och de kvinnliga artister som på olika sätt tillhör förebilderna. Med undantag för titelspåret levererar Allison Moorer ett coveralbum där banden till countryn och folkmusiken stärks av June Carter Cashs «Ring of Fire», Joni Mitchells «Both Sides Now», Gillian Welchs «Revelator» och Julie Millers «Orphan Train». Andra referenser skiner igenom med Ma Raineys «Daddy, Goodbye Blues» direkt från Mississippideltat och punkmormor Patti Smiths «Dancing Barefoot».

Nya vägar för lyssnaren, kanske. Men hemkomst för Allison Moorer.

- För det första tror jag att varje artists hemliga dröm är att få spela in en skiva med sina favoritcovers. Jag hade skrivit min egen musik i åtta år och längtade efter en paus. «Mockingbird» var något jag behövde göra, men den är absolut inte en parentes utan ett väldigt medvetet projekt från min sida. Därför blev jag så glad när skivbolaget gillade idén.

- Låtvalen, fortsätter Moorer, är väl inte så underliga heller? Jag har letat efter material av artister som alla har en originalitet och något viktigt att säga. Sedan gjorde jag vad jag kunde för att mina versioner skulle bli så personliga som möjligt. Att komma nära originalen var inte intressant. De står för sig själva, jag har inget att tillföra om jag inte försöker göra låtarna till mina egna.

Allison Moorer och hennes mer kända storasyster Shelby Lynne växte upp i Franklin, Alabama. I tonåren blev flickorna vittne till hur en alkoholiserad far skjöt ihjäl sin fru/deras mamma innan han gjorde slut på sig själv. Shelby Lynne, då 17, tog ansvaret för sin fyra år yngre syster, men gav sig senare ut på vägarna och när Allison Moorer var gammal nog att följa med fanns det en plats i bandet som körsångerska.

- Jag började turnera med Shelby när jag hade fyllt 17 och jag antar att mycket av det jag känner till om musikbranschen idag kommer från allt jag lärde mig då. Med mig och Shelby är det så att vi alltid inspirerat varandra. Det har varit oundvikligt, säger Moorer.

Under sina första år i Nashville var hon gift med låtskrivarpartnern Doyle Primm, men 2008 kallar Allison Moorer New York hemma. Hon är omgift, med Steve Earle, och säger att New York var ett sätt för båda att börja om.

- Det handlade inte så mycket om att komma bort från Nashville som att vi ville bo någonstans där ingen av oss hade bott tidigare. Både Steve och jag upplever New York som en upplyftande stad. En plats som ger inspiration, och det blev ganska tydligt på Steves senaste skiva, «Washington Square Serenade». Jag antar att livet i den här stan har påverkat mitt låtskrivande också, även om det inte verkar lika uppenbart.

Oavsett vad New York kommit att betyda för Moorer/Earle var Nashville det givna valet när skivbolaget bokade studiotid för «Mockingbird».

- Där finns fortfarande de bästa musikerna. Jag känner de flesta och är bekväm i den miljön.

- Dessutom, fortsätter Moorer, var Buddy Miller mitt förstaval som producent. Buddy kommer nog alltid att vara mitt förstaval. Killen är helt enkelt ett geni.

Nashville har alltså inte blivit för mycket pop?

- Nej, det kan man inte säga. Musikindustrin mår inte riktigt bra någonstans i världen och det avspeglas förstås i de skivor som spelas in - i Nashville, men också på andra håll.

Allison Moorer berättar att turnén med Steve Earle ger henne ett eget, akustiskt set. Dessutom gör hon några låtar tillsammans med Earle och hans band.

Blir nästa skiva nyskriven country, inspelad i Nashville?

- Jag hoppas och tror att jag har tillräckligt många bra egna låtar. Men jag har aldrig varit intresserad av att kategorisera musik. Det är något media och, framförallt, branschen gör för att locka konsumenter till en viss typ av musik som de vanligtvis tycker om. Men för mig räcker det att placera olika artister i alfabetisk ordning, kategoriseringar är inte intressanta.

Les mer musikk her

Les plateanmeldelser her

Les Full av fuzz her

Les Lennart her

Les Blues Groove her

Les Lyttelua her

Les Retrohue her